Kategoriarkiv: Kultur

Stackars Beethoven

P2 MarshallJag kan nästan ingenting om klassisk musik och väldigt lite om jazz. Och känner sällan till de namn som droppas så en tung anledning till att jag lyssnar på P2 är hur samtalen går i denna kanal. Särskilt underhållande är Cd-Revyn, där en expertpanel fäller omdömen om nya skivor och smågnabbas. Exempel på kommentarer i P2 det senaste året:

”…känner mig vid lyssningen på samma sätt som ett foster som upplever klassisk musik.”

”Varför måste hon spela in Bach egentligen? Jag lyssnar ju hellre till Arthur Benjamin och kanske till och med Albert Rozurros pianomusik… Totally boring.”                                                                                -Nä!                                                                                                                                                                     -Hallå!

”Jag upptäckte Beethoven när jag var 8. Kände mig manipulerad av Beethoven.”

”Stackars Beethoven, han blev aldrig våldtagen.” ”Nä, inte heller Händel. Och kommer därför aldrig att uppnå Farinellis trasiga status.”

 

 

Iron Maiden?

Maiden 5

Min gode vän (62 år) och jag var som vanligt och storhandlade i lördags. Han är en riktig musikälskare, dock inte metal. Jag mumlade nåt otydligt om min inköpslista och han frågade: -Iron Maiden? Jag: ”Vaddå Iron Maiden ?” -Sa du inte just ’Iron Maiden’? ”Nej, varför skulle jag göra det? Gillar du Iron Maiden?” -Jag vet ingenting om Iron Maiden men jag har hört talas om dem. ”Samma här”. -Men vad var det du pratade om då? ”Det minns jag inte.”

 

Lögnen

Lögnen

SVT har nyligen sänt den turkiska såpoperan ”Lögnen” i repris. 5o avsnitt. Min hyresvärd följde den slaviskt i påskas. Hon skickade en liten resumé via sms:

Handlingen i korthet: Melek döms för att ha knivhuggit den elaka borgmästarens (egen tortyrkammare i källaren) psykopatson som våldtagit hennes lillasyster (som sen tog livet av sig) fast det eg var Melek han ville ha. (Melek heter eg inte Melek, hon tar sin systers namn efter hennes död.) Meleks man Ali är fast besluten att befria henne. Han tar ett jobb som städare i fängelset och gräver en tunnel på lunchrasterna. Han maskerar sig med en keps djupt nerdragen i pannan. Planen misslyckas och Ali smider en ny plan tillsammans med Katten (fd mästertjuv och mästerrymmare) som lyckas i 56:e (?) avsnittet. Kattens dotter Kråkan blir kär i Ali. Polisen Ozan blir kär i Melek. Fängelsechefen är ondskan själv eftersom hon pressas av Borgmästaren som låtit skjuta hennes älskade och begravt honom under fängelset. Melek erkänner för Ozan att hon knivat Kerim som nu vaknat ur koman och börjat spana på Meleks dotter Duru som är kär i Kerims tafatte son Tayfur som är kär i henne också. Enligt turkisk logik är Melek oskyldig eftersom hon är en underbar ängel och de låtsas att Melek är död. De tar en död kvinna på gatan som får spela M på bårhuset så att de får tillfälle att döda Kerim som nu gör karriär genom att köra över sin far på bolagsstämman och sen tar en flicka som gisslan i ett hus men då kommer Ali som gått ifrån att vara en oskyldig historielärare till att bli en kallhamrad hämnare och ger honom till M som ger honom en förgiftad sockerkaka. Sen säger hon att det ligger motgift på bordet som han kan ta om han först erkänner alla sina vidrigheter på en film. Det gör han och kryper sen bort till pillren och slukar dem varpå han dör för egen hand eftersom det är där giftet är. M är fortfarande en ängel, Ozan och Kråkan gör en piruett och blir kära i varandra och en miljon lösa trådar hänger fortfarande i luften medan Melek och Ali badar i motljus bland trevliga ruiner med sina två glada barn.”

Arif Cakir